Ja har så många ggr tänkt att ja vill gifta mig med en italienare.
"Pappa ja vill ha en italienare..."
De är ofta vackra, talar ett underbart språk, Italien är ett vackert land med utmärkt design & mode, fantastisk mat & vin, många spännande städer. När jag var i Bergamo för ... 3 år sedan kände ja starkt att här kan jag bo! (De gör jag på många ställen iof, jag känner ofta en viss kärlek till ställen)
Fördomarna mot italienare är dock många.
Mina föräldrar fnyser åt mina italienska drömmar.
I söndags var jag på en äkta italiensk familjemiddag hos min väns restaurang i Fullham där jag ska hjälpa till med lite project.
Jag åkte hem med värme i hjärta & mage därifrån.
Vi var ca 15 pers vid långbord som åt antipasti bestående av lax, soltorkade tomare, oliver, kronärtskocka, mozzarella, tomater, vitlök, bläckfisk, bröd. Sedan åt vi en pastarätt med tomatsås & kyckling & rödvin till detta!
Italienare är känslomänniskor vilket jag uppskattar. De skrattar högt, disskuterar & ifrågasätter. De pussas, kramas, ger komplimganger utan att skämmas.
Visst nu kanske jag generaliserar men min uppfattning & mina erfarenheter av italienare är sådana.
Min första bästis var halvitaliensk, kanske inte väldigt italiensk dock men hennes Milanska farmor var fantastiskt med hennes långa röda naglar & hennes mat.
Nu hitta ja precis en nu episode of the City.
The icing of the cake of a fab day!
No comments:
Post a Comment